Världsfreden viker tillbaka. År 2025 förekom fler statsbaserade väpnade konflikter än under något år sedan 1946, och friheten i världen minskade för tjugonde året i rad. Global Peace Index 2026 registrerade en försämring av fredligheten i världen för tolfte året i rad.
Att upprätthålla internationell fred är Förenta nationernas främsta ändamål, men den internationella rätten har ingen vedertagen definition av fred. En nyligen publicerad forskningsöversikt räknade 61 olika fredsbegrepp. Läkare bedömer en behandling mot en föreställning om hur hälsa ser ut. Utan en motsvarande föreställning om fred kan vi inte avgöra om våra lagar är utformade för att åstadkomma den.
I en ny artikel i Journal on the Use of Force and International Law föreslår jag en sådan, som jag kallar the Sovereignty of Sentience. Det är ett filosofiskt argument som enbart bygger på det som var och en av oss kan veta med säkerhet utifrån sin egen upplevelse, och det leder till ett enda test för fred som, menar jag, fungerar på alla nivåer, från ett hushåll till Förenta nationerna.
Du kan bara vara säker på din egen upplevelse
Du vet att du är en kännande levande varelse med upplevelser som betyder något för dig: det är på ett visst sätt att vara du. Du ser, känner, oroar dig och hoppas. Men den upplevelsen är privat. Du kan inte kliva in i någon annans, och ingen kan kliva in i din. Din granne är nästan säkert också kännande, men du kan aldrig bevisa det – en magnetkameraundersökning av hennes hjärna skulle inte visa dig hur en solnedgång ser ut för henne – och du kan inte heller bevisa din egen sentiens för någon annan.
I den meningen är var och en av oss suverän över sin egen upplevelse, och det är därifrån the Sovereignty of Sentience har fått sitt namn. Suveränitet betyder här bestämmanderätt över det egna livet, till skillnad från staters suveränitet.
För att skydda dig själv måste du skydda varje människa
Anta att vi kom överens om att endast skydda dem som kunde bevisa att de var kännande? Ingen skulle klara det testet, inte heller jag.
Anta i stället att skyddet tillföll den som var starkast? Det fungerar bara så länge du förblir starkast, och ingen gör det för alltid.
Var och en av oss överlevde spädbarnsåren därför att andra tog hand om oss när vi var maktlösa och inte kunde bevisa något, och sjukdom, skada eller ålderdom kan göra var och en av oss maktlös igen.
Den regel som bäst skyddar dig, även om du bara bryr dig om dig själv, är därför att behandla varje människa som kännande: med respekt. Jag kallar detta presumtionen om sentiens. Liksom oskuldspresumtionen avgör den hur vi behandlar någon utan att göra anspråk på att känna sanningen. Att ta det säkra före det osäkra och visa omsorg kostar lite. Att göra fel åt andra hållet skapar en regel enligt vilken vem som helst av oss skulle kunna behandlas som ett ting.
Fred innebär att fyra skydd gäller för alla
Endast du kan veta vad ditt välbefinnande kräver, och därför kan freden inte skydda själva välbefinnandet. Det den kan skydda är din frihet att sträva efter det på dina egna villkor. Det kräver fyra saker av alla andra:
- Subjektsstatus: att behandlas som någon, inte som något.
- Jurisdiktion: att behandlas som den enda auktoriteten över din egen upplevelse, utan att andra avgör åt dig vad du känner eller behöver.
- Frihet: att ha verkliga valmöjligheter och medlen att handla utifrån dem.
- Säkerhet: trygghet för din kropp, dina gränser och det liv du har byggt upp.
Fred är det tillstånd där alla fyra gäller för alla. Våld är när något av dem brister för någon. Rättvisa är det dagliga arbetet med att förebygga sådana brister och reparera dem.
Oenighet är en normal del av en sund fred, och ett fredligt samhälle ger den en plats att ta vägen, till exempel den politiska debatten i en demokrati, där den kan bearbetas utan att någons skydd bryts.
Den internationella rätten både förbjuder och tillåter våldsanvändning
Mätt mot detta test är den internationella rätten kluven i två delar. Den ena delen upprätthåller de fyra skydden, däribland förbudet mot våldsanvändning, reglerna som skyddar civila i krig och rätten om de mänskliga rättigheterna. Den andra delen tillåter våld, såsom självförsvar och militära åtgärder som säkerhetsrådet har bemyndigat. Inte heller Förenta nationernas egen uppbyggnad klarar testet, eftersom fem permanenta medlemmar har vetorätt och varje ändring av den ordningen kräver deras samtycke.
Jag godtar att självförsvar kan vara lagligt, nödvändigt, till och med det ”minst dåliga” alternativ som står till buds. Det kan ändå inte kallas fred. En lag som begränsar när våldsanvändning är tillåten kan göra våldet mer sällsynt, men den håller också våldet legitimt.
För att tjäna sitt uttalade syfte skulle den internationella rätten behöva förbjuda våldsanvändning mot varje människa, och göra förebyggande och reparation till sin utgångspunkt. Våldsanvändning skulle förbehållas föremål. Vid en skogsbrand är det våldsanvändning mot ett föremål att rikta slangarna mot lågorna, medan det är rättvisa att hjälpa människor i säkerhet. I krig tillåter samma logik att man sätter en stridsvagn ur stånd, medan soldaterna inuti fortfarande har rätt till hjälp att komma i säkerhet.
Artikeln lägger fram detta som en ram som ska prövas och ifrågasättas. Om den håller skulle samma test kunna vägleda lagstiftningen långt utöver krig, från hur vi uppfostrar barn till skatter, livsmedel och handel.
Läs artikeln
Reagan, A. (2026). The Sovereignty of Sentience: A Phenomenological Approach to Peace for International Law. Journal on the Use of Force and International Law. doi.org/10.1080/20531702.2026.2742056